Kanel är en vanlig krydda i Sverige men många vet inte att den även har andra egenskaper än bara vara smaksättare. Kanel används ofta i ayurvediska örtberedningar och är mycket allsidig i sin verkan på kroppen.

Kanel består av det inre barkskiktet på ett träd som odlas eller växer vilt i tropiska delar av Asien som Indien och Sri Lanka.

Barken innehåller en stor del eteriska oljor, bland annat eugenol.

Kanel har positiv påverkan på blodcirkulation, matsmältning, andningsvägar och urinvägar.

Kanel används mald till te eller strös över maten och är bra vid matsmältningsproblem, då den stimulerar matsmältning och motverkar illamående.

Vid förkylning och hosta verkar den slemlösande.

Studier har visat att kanel kan ha en sänkande effekt på både blodsocker och blodfetter. Så lite som ett gram kanel visade sig ha effekt.

Livsmedelsverket varnar dock för att äta mer än 1 tsk kanel om dagen, då kumarinet i kanel har visat sig kunna påverka levern hos känsliga personer. Den vanliga kanelen som säljs som krydda i Sverige är oftast cassiakanel som innehåller en högre halt kumarin än den ceylonkanel, som jag sett ingår i ayurvediska örtberedningar. Gränsen vid 1 tsk kanel är satt med god marginal så att det är ofarligt att överskrida ibland. Leverpåverkan går tillbaka när man slutar äta kanel.

Det bästa är dock att göra en blandning av olka kryddor där kanel kan ingå - t ex ingefära, kanel och kardemumma och strö 1-2 tsk över maten. Det blir en aromatisk och god blandning med flera gynnsamma hälsoeffekter.

Kanel är mycket bra speciellt för vatapersoner, den dämpar vataöverskott och även kaphaöverskott. Även för pittapersoner är den bra men kan i längden öka pitta.